mymoment

-Låta sitt öde utvecklas?
-Ja. Jag sde tidigare att vi alla har fått vår beskärda del av gåvor och talanger. Alla människor på hela jorden är genier.
-Du känner visst inte några av mina kollegor, sade jag tort.
-Alla betonar Julian. Alla har något som de är menade att göra. Och när vi upptäcker vårt högre syfte och riktar all vår energi mot att uppfylla det, börjar denna mirakulösa intelligens lysa igenom och fylla livet med glädje.
När vi väl slagit in på den vägen , uppfylls alla våra önskningar utan att vi behöver anstränga oss, oavsett vad det är vad vi kommit fram till att vi ska göra. Vi behöver inte göra något för det- faktum är att ju mer vi anstränger oss, desto längre tar det för drömmarna att gå i uppfyllelse. Följ bara dina drömmars väg med tillitsfull förväntan inför det som komma skall. På det sättet når vi vårt gudomliga mål.
Och det är det jag menar med att "låta sitt öde utvecklas" förklarade Julian.

När jag var liten brukade min far läsa en saga för mej som hette  Peter och den magiska tråden.
Peter var en livlig liten pojke och alla tyckte om honom, familjen, lärarna och vännerna. Men han hade en svaghet.
-Vad var det?
-Han kunde aldrig leva i nuet. Han hade inte lärt sej att njuta av livet.
När han var i skolan dagdrömde han om att få leka utanför. När han varute och lekte, drömde han om den resa han skulle göra på sommarlovet. Han dagdrömde ständigt och tog sej aldrig tid att njuta av de små stunderna som fyllde dagarna. En morgon när han var ute och promenerade i skogen intill huset där han bodde. Han kände seg trött och lade sej att vila i gräset. Snart slumrade han till. Efter bara några minuter hörde han att någon ropade  på honom. Peter! Peter! Röstenvar gäll och när han öppnade sina ögon fick han syn på en gammal kvinna som tornade upp sej över homom.
Hon måste ha varit över hundra år gammal och hennes snövita hår föll över axlarna som en tovig yllefilt.
I sin rynkiga hand höll hon ett magiskt litetnystan och från det ringlade en lång gyllene tråd.
-Peter, sade hon. Det här är din livstråd. Om du drar lite i den, går en timme bara på några sekunder. Om du drar lte mer, går hela dagar på bara några minuter. Om du drar allt du kan, går det månader, till och med flera år på några dagar. Peter gjorde stora ögon. -Kan jag få den? frågade han. Kvinnan räckte honom det magiska nystanet.


forts följer...

I Kärlek!