mymoment

I januari skrev jag om sonen Jonas, när han fyllde 33år.

Nu kommer nästa födelsedag, 40 år fyllde hon!

Tänk att det är 40 år sedan jag tog henne i min famn för första gången!
Själv var jag bara 18 år.
En ung mamma, men otroligt glad och lycklig över mitt barn!
Jag kunde titta på henne hur länge som helst, kunde inte få nog

av att se på denna lilla människa!

7 dagar var vi  kvar på detta speciella ställe som kallades för BB.
En kvinnovärd jag aldrig tidigare eller senare upplevt, väldigt speciell.

Förstföderskor skulle vara kvar så länge som 7 dagar.
Fick heller inte stiga upp ur sängen på 3 dagar.
Allt sköttes av sköterskorna....
Barnen kom in till mammorna var 4e timma för att ammas och amma skulle man göra i 20 minuter, varken mer eller mindre.
De vägdes före och efter amning för att se hur mycket mat de fått i sej.

Var det för lite mat fick de sedan tillägg med sked av sköterskorna i särskilda barnrum, som alla barn vistades i när dom inte ammades hos sina mammor.
Pappa fick inte ta i sina barn. De fick gå till ett fönster vid barnsalen och visa en lapp med det nummer barn och mamma hade fått vid födelsen. Då fick dom se sitt barn, sköterskorna lyfte upp den lilla för att visas upp genom fönsterrutan.
På 6e dagen fick mamma vara med sitt barn vi läkarundersökningen och fick samtidigt se på när de blev bytta på och på klädda, så mammorna skulle veta hur det går till när dag 7 kom och de skulle åka hem.

Tänk att när jag skriver detta, låter det som det kunde vara minst 100 år sedan, så gammalmodigt!
7 år senare var allt annorlunda, som tur var.
Inget 7 dagars läge, ingen amning var 4e timma och pappa fick röra vid sitt barn.

Dag 7 kom för oss och pappa fick vara med. Han fick hämta sitt lilla barn och mej.
En av sköterskorna bar den lilla och följde med ända fram till bilen.
Då först överlämnades barnet till mej.
Är det sant att jag fick mitt barn och att jag fick åka hem med den lilla!
Plötsligt blev det så chockerade och lyckokänslan så enorm när jag fick vara, från och med nu, med mitt barn på heltid!

Det var 30 grader kallt och vi åkte sakta hem genom staden.

Väl hemma, tog jag av henne ytterkläderna
och lade henne i en filt och satte mej i soffan och
bara njöt av att ha detta lilla barn i min famn 
och vi tittade på varandra och i hjärtat sjöng sången om evig kärlek.

Detta underbara barn fick namnet Charlotta. Den 4e februari fyllde hon 40!
Hon har berikat mej mycket under alla år!
Först lärde jag henne en massa saker och nu är det hon som lär mej.
Hon har även berikat mej med två underbara barnbarn!

Jag har två helt underbara barn och nu fyra lika underbara barnbarn!

Vad mer behövs...jag är lyckligt lottad!