mymoment

Min lilla hund, Lovis, höll på att dö av ett huggormsbett i fredags.

 


Min Mamma och jag var på en fin promenad, med kaffe och god kaka skulle vi njuta av solen på Göteborgs udden.

Vi hittade en liten fin plats som vi slog oss ner på. Mamma plockade upp vår medhavda ”kaffekorg”.

Lovis var alldeles runt oss och vi hade naturligtvis koll på henne med tanke på alla djur med barn.

Vi han knappt dricka vårt kaffe förrän Lovis skrek som ett litet barn! Förstod genast att hon blivit biten av en orm. Hon höll ut sitt ben och skrek och skrek.

Inom en minut fick hon en stor kramp och förlorade medvetandet.

Jag sprang till bilen, som tur var bara 700 meter men kändes som en mil.

Lovis slutade andas och jag gav henne hjärt och lungräddning för att sedan fortsätta springa, säkert 20 gånger. Trodde aldrig att jag skulle komma fram till bilen!

Som tur var var det inte långt till närmaste veterinär klinik.

De tog emot oss omedelbart och satte in intravenöst 4 olika dropp med medicin.

Hon hade ingen puls när vi kom in och var så illa däran att veterinären inte trodde på en god utgång.

Hon lades på värmedyna och fick en filt runt sej. Hennes tunga var alldeles iskall.

Så småningom, efter kanske en timma öppnade hon sina ögon och fick se min Mamma( läs Mormor) då viftade hon på sin lilla svans! Hon älskar nämligen min mamma!

Vi fick stanna i fem timmar innan vi fick åka hem. Lovis var naturligtvis mycket medtagen och dålig. Men hon hade en fantastisk gnista i sin lilla kropp!

Mycket trevlig personal som bjöd på kaffe och äpple! Solstadens veterinär klinik!

Nu är hon konvalescent men ganska mycket piggare!

Hon får smärtstillande, lugnande och penicillin.

Trött är hon naturligtvis men en sjutusan till vilja har hon den lilla hunden!

Jag är så lycklig att hon klarade sej från en hemskt smärtsam död!

  LOVE!!!