mymoment

Jag har använt frälsarkransen i flera år nu och jag älskar den!
Den lilla kransen som även är ett vackert armband.
Jag använder den i tystnad, i meditation, att möta mej själv i mitt innersta rum osv.
Vill du veta mer, kan du gå in på webbadressen nedan.
Så här säger Martin Lönnebo, som skapat den lilla kransen.

- Jag hade länge funderat kring en form för den jäktade människan att närma sig sitt inre liv. Vi har mycket sökande i dag, men många vet inte hur man gör.

Så beskriver biskop Martin Lönnebo (bilden) hur tanken på ett radband för den
moderna människan tog konkret form. Det var på sensommaren 1995 som den nypensionerade linköpingsbiskopen bagav sig söderut för att luffa runt i den grekiska övärlden. En allt för tidig höststorm blåste honom i land på en liten ö med bara 47 invånare. Han fick tag på ett rum och där började han skissa på det som så småningom blev "Frälsarkransen".

Frälsakransen är ett radband med 18 pärlor, tolv runda och sex avlånga. Varje pärla har ett namn; Gudspärlan, Jagpärlan, Ökenpärlan, Kärlekspärlorna, Tystnadspärlorna, Bekymmerslöshetspärlan, Doppärlan, Nattens pärla, Hemlighetspärlorna och Uppståndelsepärlan.

- Kransen skulle sammanfatta och förmedla kärnan i den Kristna tron i en form som den moderna människan kunde ta till sig utan större rädsla. Sedan skulle det vara någonting konkret att sätta i händerna på folk.

I dag säljs Frälsarkransen förutom i Sverige bland annat i Norge, Danmark, Finland, Tyskland och Strobritannien. Runt radbandet har ett flertal produkter växt fram, som handledningar och meditationer på CD-skiva.

Du kan läsa mer om Martin Lönnebo och Frälsarkransen på  www.verbum.nu/fralsarkransen.

Vinden drar sakta förbi

Solen sänker sej ned bakom horisonten

Livet är snabbt förbi

Som om tyngdlagen skulle förfaras över det

Solen sänker sej ned och vinden drar sej sakta iväg

Som om Tantolundens besökare skulle bry sej om det

Solen sänker sej ned och vinden drar sej sakta förbi

Som om tristessens målare skulle fortsätta att måla för det...

Solen går upp bakom horisonten

Vinden drar sakta förbi

Livet fortsätter i sin bana

Tidsaxel efter tidsaxel

Som om blommorna skulle tycka att det var underligt

Som om bonden ängar skulle tycka att det var konstigt

Som om vindanden inte skulle se att det var just så

Solen lyser igen

Vindens mjuka smekningar dansar runt din kropp

Livet är här igen

Dessa två olikheter, som på ett sätt är likheter
Så olika men ändå så lika
Lika stora
Två enheter som blir en helhet
En ljus och en mörk
en kall, en varm
en natt, en dag
en sol, en måne

Två motsatser
Det ena måste finnas
för att det andra ska kunna finnas
Yin och Yang, två motvikter i balans

Yin (陰 eller 阴) och Yang (陽 eller 阳)
symboliserar ytterligheter.
Yin och yang är universums urkrafter
Yin - är jorden, det kvinnliga.
Yin är det svarta.
Yang - är himlen, det manliga.
Yang är det vita.

En gammal indianhövding satt och pratade med sin sonson.
Sonsonen sörjde djupt en tragedi som inträffat i familjen.
han sa:
" Jag känner att jag har två vargar som kämpar mot varandra i mitt
hjärta. En av dem är våldsam,hatisk och hämndlysten Den andra är
kärleksfull, förlåtande och medkännande."

Det blir tyst en stund innan sonsonen frågar sin farfar:
"Vilken varg kommer att vinna farfar?" ....
Den gamle indianhövdingen satt lugnt och tryggt
vid elden och svarade.
" Den jag matar."

Gör det DU tror på och TRO på det du gör!

Gör det du tror på och tro på det du gör !
Det ligger mycket klokskap i de enkla orden!
Att vara sann mot sej själv är så viktigt!

Är det här då så viktigt? (kanske du undrar)

Det fins så många åsikter om en och samma sak och hur man ska leva......

Men att leva livet utefter din inre sanning...kan väl aldrig bli fel....

Att våga lita på det du tror på,
på ditt liv,
din sanning,
det du tror på,(utan att skada någon annan människa, djur eller växter)
Det är både modigt och klokt!,
Dessutom ger det dej en frid inombords.
Mycket av oron försvinner och kärleken till sej själv och andra blir mer tydlig.


Lev det liv du älskar och älska det liv du lever!

I januari skrev jag om sonen Jonas, när han fyllde 33år.

Nu kommer nästa födelsedag, 40 år fyllde hon!

Tänk att det är 40 år sedan jag tog henne i min famn för första gången!
Själv var jag bara 18 år.
En ung mamma, men otroligt glad och lycklig över mitt barn!
Jag kunde titta på henne hur länge som helst, kunde inte få nog

av att se på denna lilla människa!

7 dagar var vi  kvar på detta speciella ställe som kallades för BB.
En kvinnovärd jag aldrig tidigare eller senare upplevt, väldigt speciell.

Förstföderskor skulle vara kvar så länge som 7 dagar.
Fick heller inte stiga upp ur sängen på 3 dagar.
Allt sköttes av sköterskorna....
Barnen kom in till mammorna var 4e timma för att ammas och amma skulle man göra i 20 minuter, varken mer eller mindre.
De vägdes före och efter amning för att se hur mycket mat de fått i sej.

Var det för lite mat fick de sedan tillägg med sked av sköterskorna i särskilda barnrum, som alla barn vistades i när dom inte ammades hos sina mammor.
Pappa fick inte ta i sina barn. De fick gå till ett fönster vid barnsalen och visa en lapp med det nummer barn och mamma hade fått vid födelsen. Då fick dom se sitt barn, sköterskorna lyfte upp den lilla för att visas upp genom fönsterrutan.
På 6e dagen fick mamma vara med sitt barn vi läkarundersökningen och fick samtidigt se på när de blev bytta på och på klädda, så mammorna skulle veta hur det går till när dag 7 kom och de skulle åka hem.

Tänk att när jag skriver detta, låter det som det kunde vara minst 100 år sedan, så gammalmodigt!
7 år senare var allt annorlunda, som tur var.
Inget 7 dagars läge, ingen amning var 4e timma och pappa fick röra vid sitt barn.

Dag 7 kom för oss och pappa fick vara med. Han fick hämta sitt lilla barn och mej.
En av sköterskorna bar den lilla och följde med ända fram till bilen.
Då först överlämnades barnet till mej.
Är det sant att jag fick mitt barn och att jag fick åka hem med den lilla!
Plötsligt blev det så chockerade och lyckokänslan så enorm när jag fick vara, från och med nu, med mitt barn på heltid!

Det var 30 grader kallt och vi åkte sakta hem genom staden.

Väl hemma, tog jag av henne ytterkläderna
och lade henne i en filt och satte mej i soffan och
bara njöt av att ha detta lilla barn i min famn 
och vi tittade på varandra och i hjärtat sjöng sången om evig kärlek.

Detta underbara barn fick namnet Charlotta. Den 4e februari fyllde hon 40!
Hon har berikat mej mycket under alla år!
Först lärde jag henne en massa saker och nu är det hon som lär mej.
Hon har även berikat mej med två underbara barnbarn!

Jag har två helt underbara barn och nu fyra lika underbara barnbarn!

Vad mer behövs...jag är lyckligt lottad!

Att låta livet , vara en gåva

livet ut...

är för oss människor svårt att se

Men att ta livet förgivet

är för oss människor helt självklart

Borde det inte vara tvärtom...

Vi äger inte våra barn...

Men kärleken i våra hjärtan

är lika stark nu

som första gången vi möttes
i förlossningsrummet
och du fick bli din egen
genom att navelsträngen klipptes

Våra blickar möttes

I dina fans något

som jag förstod

var större

än jag kunde förstå

Du visste något som jag inte visste

Den varma kärleken

som fans hos mej

omslöt Dej

Den vackraste stunden i livet var när Du kom

Älskade barn!

Se dessa underbara bilder och hör den vackra bönen..................

Ashes and Snow- Feather to Fire

http://www.youtube.com/watch?v=gSX444hQ5Vo

Att vara eller inte vara det är frågan...........

I går hade jag en kurs för tre underbara kvinnor!

Alla var nyfikna och vetgiriga att lära sej.

Roligt när entusiasmen bär oss!

En glädje att få dela med mej av det jag kan förmedla.

Lycka till på vägen nu, ni underbara som vill så väl!

Har jag blivit gammal?...............Ja, jo, så är det... nästan 60.........
inte för att jag tycker att det är svårt eller att jag har svårighet  med min ålder.....
men, jag kan ju tycka att tiden gick lite fort........

Ska det fortsätta så här...att tiden ska gå så fort? ·
Ja då måste jag göra det jag allra helst vill göra.....

Livet är en gåva............. en kort tid på jorden! ·

Att förvalta denna gåva rätt......är en ynnest att förstå och att göra...ja visst är det så!

Försöka sej på.......att följa leken, allvaret, cirkusen, intresset, människorna, djuren, frheten, rättvisan, glädjen, snällheten, nyfikenheten, att se skönheten, att stå upp för de som behöver och tacksamheten.
Säkert en massa mer.......men det var det jag kom på just i skrivandets stund...

Jag fryser in i märgen och jag förstår att nu måste jag stå upp...

stå upp och inte svaja.....

Jag måste stå där rakryggad och tro på mitt hjärta.....

att veta att i mitt hjärta finns sanningen...

Ex animo- med hjärtat... ja visst, så är det...


Så måste det vara!