Anatomi...




Är det så här det är ...


Tänk att Mamma vann!

 



Hon som aldrig vinner...hon har haft 2 rader stående, på lotto i hur många år som helst, så länge jag kan minnas, utan att vinna något. Aldrig att hon heller vunnit varken på triss eller någon annan lott.

Men just den här dagen van hon högsta vinsten! Marja i Myroms fina tavla som målades på plats under allsången på Sandgrundsudden!

 

 

Mamma köpte en lott tillsammans med sånghäftet. Hon lade lotten i fickan utan att titta på den...försåtligt nog, eftersom hon ändå aldrig vinner nåt.

Det var en fin kväll och trevligt var det med allsången som Erland Hagergård ledde.
När det var dags för utlottningen och Marja målat färdigt sin tavla, ropades nr 71 upp.

Ingen svarade...så småningom tänkte mamma att det kanske är bäst att titta på lotten.
Jo, det stod just 71 på hennes lott! Kan det vara sant!!! Jo det stod 71!



Hon gick modigt upp för att hämta det fina glada tavlan! Sååå glaaaad hon blev för den!

 

   

Bilen är med på bilden likaså delar av Klara, där mamma bott i många år.
Marja har skrivit historien om hur hon kom i kontakt med denna vackra Cadillacen Doris eller snarare hur Doris kom i kontakt med Marja på hennes blogg:
http://marjaimyrom.blogspot.com/

Nu har mamma ramat in tavlan i en svart snygg ram som gör att tavlan blir fint ”omhuldad”...och tänk så fin den blev på väggen i vardagsrummet!

Så här glad är Mamma när tavlan hänger på väggen!

 

 

 


 

 



 


Fin besök...




I går fick jag fin besök!
Han satt på en av mina trollhassel kvistar när jag fick syn på honom. Nästa sekund ramlade han ner på golvet.
Försökte fånga honom, men det gick inte han hoppade bara iväg.
Jag beslutade mej för att inte skrämma honom utan lät honom vara ifred. 
Han klättrade upp på väggen, upp till fönstret, där satte han sej för att vila en stund.
Jag följde honom hela tiden med min blick och han fortsatte till mina krukväxter.
Därifrån hoppade han ner i min hand.

Jag hade berättat för honom att jag skulle släppa ut honom i det saftiga och frodiga gräset om han hoppade på min hand.

Ja, han lyssnade på mej!
Han hoppade och jag lät honom hoppa ner i gräset.
Han stannade till en stund, som om han sade tack och hoppade sedan vidare.
Det kallar jag ett fint besök!










Att ha tillit...



..till att drömmar kan slå in, att livet är en möjlighet,
att vi kan det vi vill, att se ljuset i mörkret,
att våga kämpa sej igenom en svårighet och våga tro att allt kommer att bli bra,
att möjligheterna finns.
Det förstår jag när jag ser detta berg!





RSS 2.0