mymoment

...skriva något roligt och trevligt! Men jag har en sorg som jag har svårt att bli av med. Så är det ju förstås, att sorger stannar kvar i oss, just så länge de behöver. Jag menar att allt har sin tid och det är viktigt att inte stänga inne det som är. Vara i det som är, bearbeta och för att sedan kunna släppa taget.  Sorgen efter min älskade Lovis, är svårare än jag kunde tänka mej. Hon blev så sjuk och fick genomgå så mycket undersökningar och även en operation.  Efter sin operation, piggnade hon på sej och allt såg så bra ut. Men så upptäckte jag två nya knölar på samma ställe och vi fick börja om igen. Fast denna gången utan operation. Hon var så otroligt duktig vid alla vetrinärbesök och alla undersökningar! Trotts att hon var dålig och hade ont, så kämpade hon på och var tapper! Till sist fans inget mer att göra än att låt henne få somna in och befria käraste Lovis från hennes lidande. Så svårt! Så svårt att kunna fatta alla beslut! Lovis hade en fantastisk veterinär, Ellen, som var så ödmjuk och bestämd på en och samma gång (en fantastisk egenskap) och hjälpte mej i mina beslut på ett så fint sätt.  Min älskade dotter Charlotta och min älskade syster Annalotta, var mina änglar under denna svåra tid och även efteråt och nu. Dom fans/fins vid min och Lovis sida ända till sista stund.  Älskade Käraste Lovis, Du finns i mitt hjärta och saknaden är så stor <3 <3 <3